Facit — Kapitel 5 — Repetition: kapitel 1–4

1 — Vokalharmoni från botten och upp

1A

1. çiçek → e — främre orundad
2. yoğurt → u — bakre rundad
3. arkadaş → a — bakre orundad
4. mutlu → u — bakre rundad
5. öğretmen → e — främre orundad
6. üzgün → ü — främre rundad
7. kahve → e — främre orundad (även om ordet börjar på a, är det sista vokalen som styr — alltid)
8. doktor → o — bakre rundad
9. halı → ı — bakre orundad
10. süt → ü — främre rundad

1B

1. lamba → lambalar (a — bakre → -lar)
2. kalem → kalemler (e — främre → -ler)
3. çay → çaylar (a — bakre → -lar)
4. çorap → çoraplar (a — bakre → -lar)
5. defter → defterler (e — främre → -ler)
6. arkadaş → arkadaşlar (a — bakre → -lar)
7. öğrenci → öğrenciler (i — främre → -ler)
8. üzüm → üzümler (ü — främre → -ler. Rundningen spelar ingen roll här)
9. yumurta → yumurtalar (a — bakre → -lar)
10. gözlük → gözlükler (ü — främre → -ler. Pluralis bryr sig inte om rundning)

1C

1. öğretmen → ben öğretmenim (e — främre orundad → -im; konsonantstam, ingen bindkonsonant)
2. doktor → ben doktorum (o — bakre rundad → -um; konsonantstam)
3. üzgün → ben üzgünüm (ü — främre rundad → -üm; konsonantstam)
4. iyi → ben iyiyim (i — främre orundad → -im; vokalstam, bindkonsonant y)
5. akıllı → ben akıllıyım (ı — bakre orundad → -ım; vokalstam, bindkonsonant y)
6. mühendis → ben mühendisim (i — främre orundad → -im; konsonantstam)
7. tok → ben tokum (o — bakre rundad → -um; konsonantstam)
8. öğrenci → ben öğrenciyim (i — främre orundad → -im; vokalstam, bindkonsonant y)
9. hemşire → ben hemşireyim (e — främre orundad → -im; vokalstam, bindkonsonant y)
10. mutlu → ben mutluyum (u — bakre rundad → -um; vokalstam, bindkonsonant y)

2 — Pronomen och predikatsändelser i båda riktningar

2A

1. öğretmeniz. → Biz (1:a pl signaleras av -iz)
2. hasta. → O (3:e sg är den enda formen utan ändelse alls)
3. avukatsınız. → Siz (2:a pl signaleras av -sınız)
4. iyiler. → Onlar (3:e pl signaleras av -ler)
5. üzgünüm. → Ben (1:a sg signaleras av -üm)
6. genç. → O (3:e sg — ingen ändelse)
7. akıllısın. → Sen (2:a sg signaleras av -sın)
8. Türküz. → Biz (1:a pl signaleras av -üz)
9. mühendissiniz. → Siz (2:a pl signaleras av -siniz. Märk dubbel -ss-: stammen slutar på s, suffixet börjar på s)
10. doktor. → O (3:e sg — ingen ändelse. Hade det stått doktorum hade det varit ben)

2B

1. siz + iyi → Siz iyisiniz. (i — främre orundad → -siniz)
2. biz + Türk → Biz Türküz. (ü — främre rundad → -üz; ingen mjukning av k på enstaviga ord i den här paradigmen)
3. sen + İsveçli → Sen İsveçlisin. (i — främre orundad → -sin)
4. onlar + yorgun → Onlar yorgunlar. (u — bakre rundad → -lar. Också godtagbart: Onlar yorgun — i ledigt tal stryks ofta -lar när onlar redan står utskrivet)
5. ben + üzgün → Ben üzgünüm. (ü — främre rundad → -üm)
6. siz + hasta → Siz hastasınız. (a — bakre orundad → -sınız; konsonantstart på ändelsen, ingen bindkonsonant)
7. biz + öğrenci → Biz öğrenciyiz. (i — främre orundad → -iz; vokalstam, bindkonsonant y)
8. sen + akıllı → Sen akıllısın. (ı — bakre orundad → -sın)
9. ben + tok → Ben tokum. (o — bakre rundad → -um)
10. o + doktor → O doktor. (3:e sg — ingen ändelse alls)

3 — Demonstrativer, frågeord och meningar

1. Vad är det här? → Bu ne?
2. Det här är en stol. → Bu bir sandalye.
3. Den där (jag pekar) är en blomma. → Şu bir çiçek.
4. Det där (långt borta) är en skola. → O bir okul.
5. Vad är det här? — Det här är en yoghurt. → Bu ne? — Bu bir yoğurt.
6. Vem är det här? — Det är en sjuksköterska. → Bu kim? — Bu bir hemşire. (välj kim när svaret är en person)
7. Jag är väldigt mätt. → Çok tokum. (çok före adjektivet; pronomenet ben kan utelämnas eftersom -um redan säger "jag")
8. Vi är lärare. → Biz öğretmeniz. (substantivet står i singular; predikatsändelsen -iz markerar "vi". I turkiskan är detta normalt — pluralis-suffixet på substantivet är överflödigt när pronomenet redan är plural)
9. Ni är glada. → Siz mutlusunuz.
10. Ja, jag är ingenjör. → Evet, ben mühendisim.

4 — Hitta felet

1. ben mutluyum, sen mutlusun, o mutludur, biz mutluyuz → fel: o mutludur; rätt: o mutlu. Tredje person singular har ingen ändelse i ledigt språk. -dIr finns som en officiell/skriftlig variant (nämnd i kapitel 4) men används inte produktivt i den här arbetsboken — familjeprat är boken inriktad på.
2. bu kedi, şu çay, o kız, ben kız → fel: ben kız; rätt: ben kızım. 1:a person singular måste ha en predikatsändelse. Bara 3:e person står utan ändelse — alltså o, bu, şu. För ben krävs -ım (sista vokal ı i kız, bakre orundad).
3. ben hastayım, sen hastasin, biz hastayız, onlar hastalar → fel: sen hastasin; rätt: sen hastasın. Sista vokalen i hasta är a (bakre orundad). Suffixvokalen ska därför vara ı, inte i. -sin används bara efter främre orundad (e, i).
4. ben üzgünüm, sen üzgünsün, biz üzgünuz, siz üzgünsünüz → fel: biz üzgünuz; rätt: biz üzgünüz. Sista vokalen i üzgün är ü (främre rundad). Suffixvokalen ska vara ü, inte u. -uz används bara efter bakre rundad (o, u).
5. gözlükler, ütüler, kedilar, defterler → fel: kedilar; rätt: kediler. Sista vokalen i kedi är i (främre orundad), så pluralis blir -ler. Att ordet är kort eller börjar på k ändrar ingenting — det är sista vokalen som styr.
6. ben doktorum, sen doktorsın, biz doktoruz, siz doktorsunuz → fel: sen doktorsın; rätt: sen doktorsun. Sista vokalen i doktor är o (bakre rundad). Suffixvokalen ska vara u, inte ı. -sın används bara efter bakre orundad (a, ı).
7. çiçekler, yoğurtler, yumurtalar, zeytinler → fel: yoğurtler; rätt: yoğurtlar. Sista vokalen i yoğurt är u (bakre rundad). Pluralis blir -lar, inte -ler. Att ordet börjar på y och har ğ ändrar inte sista-vokal-regeln.
8. bu ne? — bu bir kitap. bu ne? — bu bir doktor. bu ne? — bu bir kalem. → fel: bu ne? — bu bir doktor; rätt: bu kim? — bu bir doktor. Doktorn är en person — frågan ska ha kim, inte ne. Ne används för saker (bok, penna), kim för människor.