Facit — Kapitel 9 — Possessivsuffix

1 — Identifiera rätt suffix-vokal

1. araba → arabam (sista vokal a → -m direkt på vokalstam)
2. kitap → kitabım (sista vokal a → -ım; p → b före vokalsuffix)
3. gül → gülüm (sista vokal ü → -üm)
4. kutu → kutum (sista vokal u → -m direkt på vokalstam)
5. çanta → çantam (sista vokal a → -m på vokalstam)
6. defter → defterim (sista vokal e → -im)
7. kuş → kuşum (sista vokal u → -um)
8. öğretmen → öğretmenim (sista vokal e → -im — formen är tvetydig med predikat "jag är lärare", men possessiv är förstaval här)
9. gözlük → gözlüğüm (sista vokal ü → -üm; k → ğ före vokalsuffix)
10. yatak → yatağım (sista vokal a → -ım; k → ğ före vokalsuffix)

2 — Hela paradigmet på fyra modellord

2A — Konsonantstam respektive vokalstam

1. araba → arabam, araban, arabası, arabamız, arabanız, arabaları (vokalstam — bindkonsonant -s- i 3:e sg: arabası)
2. defter → defterim, defterin, defteri, defterimiz, defteriniz, defterleri (främre orundad harmoni genom hela paradigmet)
3. kız → kızım, kızın, kızı, kızımız, kızınız, kızları (bakre orundad; sista vokal ı styr -ım, -ın, -ı, -ımız, -ınız, -ları)
4. gözlük → gözlüğüm, gözlüğün, gözlüğü, gözlüğümüz, gözlüğünüz, gözlükleri (k → ğ före vokalsuffix i 1–5; 3:e pl gözlükleri är orörd eftersom suffixet börjar med -l-)

2B — Med vokalbortfall

5. oğul → oğlum, oğlun, oğlu, oğlumuz, oğlunuz, oğulları (stam-u faller bort före vokalsuffix; 3:e pl återställer hela ordet eftersom -lAr börjar med konsonant)
6. şehir → şehrim, şehrin, şehri, şehrimiz, şehriniz, şehirleri (stam-i faller bort i 1–5; återställs i 3:e pl)
7. burun → burnum, burnun, burnu, burnumuz, burnunuz, burunları (stam-u faller bort i 1–5; återställs i 3:e pl)
8. ağız → ağzım, ağzın, ağzı, ağzımız, ağzınız, ağızları (stam-ı faller bort i 1–5; återställs i 3:e pl)

3 — Översätt till turkiska

1. min syster → ablam (abla är storasyster; för yngre syster: kız kardeşim; vokalstam → bara -m)
2. din pappa → baban
3. hennes son → oğlu (vokalbortfall: oğul → oğl-; 3:e sg på konsonantstam: bara -u)
4. vår katt → kedimiz (vokalstam — 1:a pl -miz direkt)
5. ert hus → eviniz
6. deras barn → çocukları (-lArI; ingen mjukning eftersom suffixet börjar med -l-)
7. mitt namn → adım (eller ismim; ad är vanligare i vardagligt tal)
8. din ålder → yaşın (sista vokal a → -ın; ş kvar — ingen mjukning)
9. hennes ögon → gözleri (göz + ler + i: pluralis -ler först, sedan possessivsuffix 3:e sg -i. Formen sammanfaller med "deras öga(n)" — sammanhanget skiljer)
10. deras kusin → kuzenleri

4 — Possessivsuffix vs. predikatsändelse

1. min mamma / jag är mamma → annem / anneyim (possessiv: anne + m. Predikat: anne + (y)Im → anneyim, med bindkonsonanten -y- som skiljer formen från possessiven)
2. din kompis / du är min kompis → arkadaşın / arkadaşımsın (possessiv: arkadaş + ın. "Du är min kompis" är två lager: först possessivsuffix 1:a sg -ım, sedan predikatsändelse 2:a sg -sın: arkadaş + ım + sın → arkadaşımsın)
3. hennes ingenjör / hon är ingenjör → mühendisi / mühendis (possessiv: mühendis + i. Predikat 3:e sg: ingen ändelse — bara mühendis)
4. min läkare / jag är läkare → doktorum / doktorum (formerna sammanfaller — bakre rundad harmoni ger -um åt både possessivet och predikatet; sammanhanget skiljer)
5. vår elev / vi är elever → öğrencimiz / öğrenciyiz (possessiv: öğrenci + miz på vokalstam. Predikat: öğrenci + (y)Iz → öğrenciyiz med bindkonsonant -y-)
6. min bebis / jag är en bebis → bebeğim / bebeğim (formerna sammanfaller — bebek + im (poss.) och bebek + (y)Im → bebeğim (pred.) ser likadana ut. På vokalstam som kedi skulle skillnaden synas: kedim / kediyim)

Anm.: Övning 6 visar att den teoretiska skillnaden inte alltid syns i skriften. Sammanhanget — ett pronomen som benim "min" eller subjektet Ben "jag" — är det som löser tolkningen för en lyssnare.

5 — Att ha — kombinera possessivsuffix med var / yok

1. Har du en kusin? → Bir kuzenin var mı?
2. Hon har inga barn. → Çocukları yok. (eller: Çocuğu yok om bara ett barn. Pluralis är vanligast.)
3. Vi har en ny granne. → Yeni bir komşumuz var. (adj före subst, sedan possessivsuffix 1:a pl -muz på vokalstam)
4. Ni har ett stort hus. → Büyük bir eviniz var.
5. Har de en hund? → Bir köpekleri var mı? (köpek + leri; ingen mjukning eftersom -leri börjar med -l-)
6. Hon har inga vänner. → Arkadaşları yok. (plural ägt: arkadaş + lar + ı; samma form som "deras vän" — sammanhanget avgör)
7. Jag har ett problem. → Bir problemim var. (eller: Bir sorunum var — sorun också "problem")
8. Har ni en bil? → Bir arabanız var mı?

6 — Översätt från turkiska till svenska

1. babam → min pappa
2. kardeşin → ditt syskon / din bror / din syster (kardeş täcker alla varianter)
3. evimiz → vårt hus / vårt hem
4. çocukları → deras barn (eller: hans/hennes barn (pl.) — den tvetydiga -lArI-formen)
5. annesi → hennes mamma / hans mamma
6. kitaplarım → mina böcker (kitap + lar + ım: först plural, sedan possessivsuffix 1:a sg)
7. kuzenleriniz → era kusiner (kuzen + ler + iniz)
8. gözleri → hennes/hans ögon eller deras öga(n) (genuint tvetydig; den första tolkningen är vanligast i praktiken eftersom man oftast pratar om någons par av ögon)

7 — Repetition: kapitel 1–9

1. Vår dotter är väldigt vacker. → Kızımız çok güzel. (kız + ımız: 1:a pl på konsonantstam, sista vokal ı → -ımız; predikat 3:e sg saknar ändelse)
2. Är detta din pappa? → Bu baban mı? (possessiv 2:a sg på vokalstam: baba + n; frågepartikel mı sist; sista vokal a → mı)
3. Din nyckel finns inte. → Anahtarın yok. (anahtar + ın: 2:a sg, sista vokal a → -ın; yok som existens-negation)
4. Hennes son är inte gammal. → Oğlu yaşlı değil. (människa → yaşlı, inte eski; oğul → oğl- med vokalbortfall, sedan 3:e sg på konsonantstam: bara -u → oğlu)
5. Vårt hus är inte litet. → Evimiz küçük değil.
6. Är ert barn sjukt? → Çocuğunuz hasta mı? (çocuk + unuz: 2:a pl, sista vokal u → -unuz; k → ğ före vokalsuffix; predikat hasta i 3:e sg utan ändelse; frågepartikel mı sist eftersom hasta slutar på a)
7. Mitt namn är Ali. → Adım Ali. (ad + ım: 1:a sg; predikat 3:e sg "är Ali" utan ändelse. Mer formellt: İsmim Ali.)
8. Deras kusin är väldigt snäll. → Kuzenleri çok iyi. (kuzen + leri: 3:e pl; çok före adjektivet; predikat 3:e sg utan ändelse)