Start  ›  Kapitel 9

Kapitel 9 — Possessivsuffix

Du lär dig att

• fästa det fullständiga possessivsuffix-paradigmet på vilket substantiv som helst — -(I)m, -(I)n, -(s)I, -(I)mIz, -(I)nIz, -lArI — för "min, din, hennes/hans, vår, er, deras"
• välja rätt suffixvokal längs fyrvägsharmonin du redan kan från kapitel 4 och 6
• hantera bindkonsonanten -s- som dyker upp i 3:e person singular när stammen slutar på vokal: anne → annesi "hennes mamma"
• skilja possessivsuffix från predikatsändelse i 1:a och 2:a person — kedim "min katt" vs. kediyim "jag är en katt"
• känna igen att 3:e person plural -lArI är systematiskt tvetydigt — anneleri kan betyda både "deras mamma" och "hans/hennes mödrar"
• tillämpa konsonantmjukning (k→ğ, p→b, t→d, ç→c) konsekvent på alla sex personer
• känna igen vokalbortfall i vissa tvåstaviga ord: oğul → oğlum, burun → burnum, ağız → ağzım, şehir → şehrim
• kombinera possessivsuffix med var/yok från kapitel 6 nu på alla sex personer: Köpeğin var mı? "Har du en hund?"
• känna ett trettiotal nya ord för släktingar i andra led, kroppsdelar och personliga ägodelar — de ord där possessivuttrycket dyker upp i nästan varje familjesamtal

Det här är ett av de tyngsta morfologiska kapitlen i hela Del A. När det sitter har du turkiskans hela möjlighet att uttrycka ägande på plats — och kan följa med när släkten pratar om min mamma, din pappa, hans bil, vårt hus, ert problem, deras barn om vartannat.

Förkunskaper

Kapitel 1 (vokalharmoni — både två- och fyrvägs), kapitel 3 (pluralis -lAr — viktig för att förstå tvetydigheten i 3:e person plural), kapitel 4 (predikatsändelser, som du måste skilja possessivsuffix från), kapitel 6 (introduktionen av 1:a person singular -(I)m och konsonantmjukning vid vokalsuffix), kapitel 7 (frågepartikeln mI och değil), kapitel 8 (adjektiv som beskriver de ägda substantiven).

Du behöver kunna identifiera sista vokalen i en stam och dela in den i de fyra harmoniklasserna — det är samma färdighet du tränat hela tiden.

Intro

I kapitel 6 mötte du ett enda av possessivsuffixen — -(I)m för "min" — och använde det i konstruktionen "jag har X": Bir köpeğim var. I det här kapitlet får du de fem övriga personerna och lär dig hur hela paradigmet fungerar tillsammans.

Den turkiska termen för ändelserna är iyelik eki ("ägar-ändelser"). I boken kallar vi dem possessivsuffix.

Hela paradigmet på en konsonantstam (ev — "hem")

Notera tre saker:

1. Vokalen i suffixet följer fyrvägsharmoni — ev slutar på e (främre orundad) → i. På en stam som slutar på u skulle alla vokaler i ändelserna bli u istället: kutu → kutum, kutun, kutusu, kutumuz, kutunuz, kutuları.
2. 3:e person plural är pluralis-suffixet -lAr följt av 3:e person-vokalen -I. Det startar med -l-, en konsonant — viktigt för konsonantmjukningen (se nedan).
3. Bindkonsonanten -s- i 3:e person singular dyker bara upp på vokalstam (annesi, arabası). På konsonantstam som ev är 3:e sg bara -I: evi.

Hela paradigmet på en vokalstam (anne — "mamma")

Här kommer bindkonsonanten -s- in i 3:e person singular för att hålla isär de två vokalerna:

På vokalstam droppar possessivsuffixet sin egen begynnelsevokal i 1:a och 2:a person — anne + m (inte annem-im), anne + niz (inte annenizim) — eftersom stammens slutvokal redan ger den ljudbas som behövs. Det är detta som notationen -(I)m fångar: I:et inom parentes finns bara när stammen slutar på konsonant.

En tredje stam — med konsonantmjukning (köpek — "hund")

I kapitel 6 mötte du köpek → köpeğim. Här syns hela paradigmet:

Den fjärde principen att fästa blicken på:

4. Konsonantmjukning utlöses bara av ett vokalsuffix. Eftersom 3:e person plural -lArI börjar med -l- så stannar slutkonsonanten orörd: kitap → kitapları (inte kitabları), köpek → köpekleri, kalp → kalpleri, damat → damatları.

Den fjärde harmoniklassen — på en bakre rundad stam (kutu — "låda")

För att se hur vokalerna ändras i alla fyra harmoniklasser, här kutu (sista vokal u, bakre rundad):

Och gül (sista vokal ü, främre rundad):

gülüm, gülün, gülü, gülümüz, gülünüz, gülleri

Hela paradigmet — sammanfattningstabell

Här är samma fyra-radiga schema som du kan luta dig på för vilken som helst stam:

Vokalbortfall — när stammen krymper

Vissa tvåstaviga ord — ofta gamla turkiska kroppsdelar och släkting/-ord — tappar sin sista stamvokal när ett vokalsuffix tillkommer. Stammens egen andra vokal försvinner; suffixets vokal står kvar:

Två observationer:

• Vokalen försvinner bara före ett vokalsuffix. I 3:e person plural — som börjar med -l- — kommer den tillbaka: oğulları, burunları, ağızları.
• Det är inte ett harmonifel — det är ett ordfenomen. Bortfallet är lexikalt: vissa ord gör det, andra inte. Du lär dig dem i listan ovan och i ordlistan; varje sådant ord är märkt vokalbortfall. Fikir från kapitel 6 (fikr- → fikrim) följer samma mönster.

Possessivsuffix vs. predikatsändelse — håll isär

I 1:a och 2:a person sitter possessivsuffix och predikatsändelse på samma ord men betyder helt olika saker. Skillnaden är bindkonsonanten -y- och valet av plural-vokal i 1:a och 2:a plural:

Vänta. Tittar du noga ser du att de två sista formerna stavas likadant. Det är inte ett misstag — öğretmenim är genuint tvetydigt mellan possessiv och predikat. Sammanhanget gör skillnaden:

• Bu benim öğretmenim. "Det här är min lärare." (possessiv)
• Ben öğretmenim. "Jag är lärare." (predikat)

På vokalstam blir skillnaden synlig: kedim (possessiv) vs. kediyim (predikat — med -y-). På konsonantstam som öğretmen försvinner skillnaden visuellt. Det är därför subjektet eller ägaren framför ofta är det som löser tolkningen.

Andra person singular: evin "ditt hem" (poss.) vs. Türksün "du är turk" (pred. — med -sIn, en helt annan ändelse). Inga problem i 2:a person — paradigmer är tydligt olika.

3:e person plural — den tvetydiga formen

Suffixet -lArI används både för:

1. "Deras X" — när ägaren är onlar "de"
2. "Hans/hennes X-ar" — när det ägda är plural och ägaren är 3:e person singular

På turkiska skiljs detta i regel inte på formen — anneleri kan betyda både "deras mamma" och "hennes/hans mödrar" (även om den senare är ovanlig för just anne). Sammanhanget och eventuella föregående ägare (onların, onun) löser det.

I praktiken: när du säger "deras X" är -lArI förstavalet. När du säger "hans/hennes X-ar" sätter du onun "hans/hennes" framför och låter substantivet bli plural: onun kitapları "hennes böcker".

Att uttrycka att ha — nu på alla sex personer

Den existens-konstruktion du lärde dig i kapitel 6 — Bir köpeğim var. "Jag har en hund." — kan nu byggas ut till alla personer:

Negation och fråga jobbar precis som tidigare:

• Param yok. "Jag har inga pengar."
• Bir sorun var mı? "Har du en fråga / ett problem?" (spela inte ord — sorun = "problem; din fråga" — sammanhanget avgör)
• Çocukları yok. "De har inga barn."

Paradigm — sammanfattning

Possessivsuffix på fyra modellord

Tre regler i ett

1. Vokalharmoni — fyrvägs på alla suffixvokaler utom -lAr- i 3:e plural (där den är tvåvägs, sedan följs av en fyrvägs-vokal).
2. Bindkonsonant -s- i 3:e singular — bara på vokalstam.
3. Konsonantmjukning — bara framför vokalsuffix (1–5), aldrig framför 3:e plural (eftersom den börjar med -l-).

Det nya ordförrådet i grupper

Släktingar i andra led: akraba "släkting", kuzen "kusin", yeğen "syskonbarn", oğul "son" (vokalbortfall: oğl-), torun "barnbarn", damat "svärson / brudgum" (t→d), gelin "svärdotter / brud", kayınvalide "svärmor", kayınpeder "svärfar", nişanlı "förlovad / fästman / fästmö".

Kroppsdelar: baş "huvud", kafa "huvud (vardagligare)", saç "hår", yüz "ansikte", göz (känner du från kapitel 1) "öga", kulak "öra" (k→ğ), burun "näsa" (vokalbortfall: burn-), ağız "mun" (vokalbortfall: ağz-), diş "tand", boyun "hals" (vokalbortfall: boyn-), omuz "axel" (vokalbortfall: omz-), kol "arm", el "hand", parmak "finger" (k→ğ), bacak "ben (kroppsdel)" (k→ğ), ayak "fot" (k→ğ), kalp "hjärta" (p→b).

Personliga ägodelar och identitet: ad "namn", isim "namn (mer formellt)" (vokalbortfall: ism-), soyad "efternamn", yaş "ålder", ülke "land", şehir "stad" (vokalbortfall: şehr-), köy "by", pasaport "pass", yüzük "ring" (k→ğ).

Övningar

Härnäst: i kapitel 10 möter du den andra checkpointen — en repetition av kapitel 6–9. Inget nytt grammatikmaterial. Istället en intensiv träning på var/yok, frågepartikeln, değil, adjektiv och hela possessivparadigmet — allt i samma blandade övningssatser.