Start › Kapitel 10 › Facit
Facit — Kapitel 10 — Repetition: kapitel 6–9
1 — Possessivsuffix på blandade stammar
1A
- defter → (e — främre orundad → -i-; konsonantstam, ingen mjukning, ingen bindkonsonant -s-)
- kutu → (u — bakre rundad → -u-; vokalstam, så 3:e sg får bindkonsonant -s- → -su. 3:e pl: -lAr- följer tvåvägs → -lar-, sedan fyrvägs → ı: kutuları)
- yatak → (a — bakre orundad → -ı-. k → ğ framför vokalsuffix (1–5). I 3:e pl börjar suffixet med -l-, alltså ingen mjukning: yatakları)
- kitap → (a — bakre orundad → -ı-. p → b framför vokalsuffix. 3:e pl orörd: kitapları)
- şehir → (e/i — främre orundad → -i-. Vokalbortfall: stammen är şehr- framför vokalsuffix. I 3:e pl återkommer den andra vokalen eftersom suffixet börjar med -l-: şehirleri)
- gül → (ü — främre rundad → -ü-; konsonantstam, ingen mjukning. 3:e pl följer tvåvägs på -lAr-: -ler, sedan -i: gülleri)
1B
- min stora väska → (çanta — vokalstam, a/bakre orundad → -m; ingen bindkonsonant -y-)
- ditt nya hus → (ev — konsonantstam, e/främre orundad → -in)
- hennes vackra ögon → (göz + ler (plural) + i (3:e sg poss). Notera ordningen: pluralis sitter mellan stam och possessivsuffix)
- vår gamla bok → (sak — eski. kitap → p mjuknar till b framför vokalsuffix; -ımız: a/bakre orundad)
- era små barn → (çocuk + lar (plural) + ınız. k → ğ skulle gälla framför vokalsuffix på enkel stam, men här står -lar emellan och blockerar det — slutkonsonanten i çocuk möter aldrig vokalsuffixet direkt)
- deras nya granne → (komşu — u/bakre rundad → -ları. 3:e pl)
- min söta dotter → (kız — konsonantstam, ı/bakre orundad → -ım)
- ditt rena rum → (oda — vokalstam, a/bakre orundad → -n; ingen bindkonsonant)
2 — Frågor och negation
2A
- Mutluyuz. → (mu — u/bakre rundad; -y- som bindkonsonant + -uz)
- Öğretmensin. → (mi — e/främre orundad; -sin)
- Akıllı. → (mı — ı/bakre orundad; 3:e sg ingen ändelse)
- Üzgünüm. → (mü — ü/främre rundad; -y- + -üm)
- Açız. → (mı — a är sista vokalen i aç, bakre orundad; -y- + -ız)
- Türksünüz. → (mü — ü/främre rundad; -sünüz)
2B
- Mutluyum. → (değil styr ändelsen till -im, oavsett att mutlu slutar på u)
- Hastasın. → (samma — -sin, inte -sın)
- Türküz. → (-iz, inte -üz)
- Hazırsınız. → (-siniz)
- Akıllı. → (3:e sg — ingen ändelse på değil)
- Mühendisim. →
2C
- Är ni inte glada? →
- Är hon inte sjuk? → (3:e sg — ingen ändelse alls på değil eller mi)
- Är det inte snabbt? →
- Är jag inte snäll? → (-y- som bindkonsonant + -im; mi följer av att değil slutar på i)
- Är vi inte hungriga? →
- Är det här inte en ny bil? → (attributivkonstruktion yeni bir araba; negation och fråga sitter sist, på meningens predikat. Värt att märka: själva attributivfrasen rör sig inte — bara bu och det avslutande değil mi tillkommer)
3 — Att ha — possessivsuffix + var/yok
- Vi har ett stort hus. → (adj + bir + subst + poss-suffix + var)
- Hon har inga vänner. → (arkadaş + ları — 3:e sg poss på plural ägt; eller också "deras vänner" — sammanhanget skiljer)
- Har ni en ny bil? → (araba + nız; mı eftersom var slutar på a)
- De har en gammal hund. → (djur → yaşlı, inte eski. köpek + leri eftersom suffixet börjar på -l-: ingen mjukning, köpekleri inte köpeğleri)
- Har du ett problem? → (problem + in)
- Jag har inga pengar. → (para + m. Inget bir framför yok)
- Min mamma är inte gammal. → (människa → yaşlı; predikatsnegation med değil; 3:e sg — ingen ändelse)
- Är inte hennes son liten? → (oğul → oğl- + u: vokalbortfall + 3:e sg poss. Sedan adjektivet küçük som predikat, negation med değil mi)
4 — Hitta felet
- annem, baban, kardeşi, evimız → fel: ; rätt: . Sista vokalen i ev är e (främre orundad), så 1:a pl-suffixet ska vara -imiz, inte -ımız.
- ben yorgunum, sen yorgunsun, biz yorgunyuz, siz yorgunsunuz → fel: ; rätt: . Yorgun är en konsonantstam — ingen bindkonsonant -y- behövs. Bindkonsonanten dyker bara upp när stammen slutar på vokal (hastayız, mutluyuz).
- yorgun mu?, hasta mı?, üzgün mu?, mutlu mu? → fel: ; rätt: . Sista vokalen i üzgün är ü (främre rundad). Frågepartikeln följer fyrvägsharmoni → mü, inte mu.
- annesi, arabası, kutusu, ütüsi → fel: ; rätt: . Sista vokalen i ütü är ü (främre rundad). 3:e sg på vokalstam ska vara -sü, inte -si.
- ben mutluyum, sen mutlu değilsun, biz hastayız, onlar yorgunlar → fel: ; rätt: . Değil slutar på i (främre orundad) och styr alltid ändelsen dit — oavsett att mutlu slutar på u. Ändelsen blir därför -sin, aldrig -sun.
- büyük bir ev, yeni bir araba, kırmızı çiçekler, küçüklar bir çocuk → fel: ; rätt: . Turkiska adjektiv böjs aldrig — varken efter genus, numerus eller bestämdhet. Pluralis-suffixet -lar hör hemma på substantivet om det alls behövs, men i attributiv ställning används det inte med bir.
- annem, oğlum, burnum, ağızım → fel: ; rätt: . Ağız tillhör orden med vokalbortfall: framför ett vokalsuffix krymper stammen till ağz-. Suffixets vokal (-ım) står kvar, men den andra vokalen i stammen försvinner.
- Köpeğim var., Param yok., Bir misafiriniz var., Bir kediler var. → fel: ; rätt: Bir är räkneordet "en/ett" — efter bir står substantivet alltid i singular. Vill du säga "det finns katter" (obestämt plural) stryker du bir helt: Kediler var.