Start › Kapitel 10
Kapitel 10 — Repetition: kapitel 6–9
Du befäster
- var och yok — existens i båda riktningar, från kapitel 6
- det fullständiga possessivparadigmet — -(I)m, -(I)n, -(s)I, -(I)mIz, -(I)nIz, -lArI — från kapitel 9
- bindkonsonanten -s- i 3:e person singular på vokalstam (annesi, arabası) och konsonantmjukning (köpek → köpeğim, kitap → kitabım) — bara framför vokalsuffix
- vokalbortfall i ord som oğul, burun, ağız, omuz, boyun, şehir, isim, fikir
- frågepartikeln mI med fyrvägsharmoni (mı, mi, mu, mü) — placerad efter det ord du frågar om, med predikatsändelsen på mI
- predikatsnegationen değil — själv bär ändelsen och styr alltid till främre orundad harmoni
- kombinationen değil + mI — "är inte X … ?"
- adjektiv som attribut (büyük bir ev) och som predikat (ev büyük) — alltid oböjda
- konstruktionen jag har / du har / hon har X — possessivsuffix + var / yok, nu på alla sex personer
Inget nytt grammatikmoment och inga nya ord introduceras. Kapitlet finns för att se efter att hela det andra kvartalet — från var till hela possessivparadigmet — sitter, innan kapitel 11 öppnar dörren till kasus.
Förkunskaper
Kapitel 1–9.
Intro
Innan du börjar — fem saker du bör ha med dig in i övningarna:
- var och yok är invarianta. Inga ändelser, ingen vokalharmoni — bara ordet, alltid sist i meningen. (Kapitel 6.)
- Possessivsuffix sitter på det ägda, inte på ägaren. Annem — "min mamma" — är anne + m. Det är substantivet som tar ändelsen; svenskans fristående min har ingen direkt motsvarighet. (Kapitel 9.)
- Bindkonsonanten -s- dyker bara upp i 3:e person singular på vokalstam. Anne → annesi, araba → arabası. På konsonantstam är 3:e sg bara -I: ev → evi. (Kapitel 9.)
- Konsonantmjukning utlöses bara av ett vokalsuffix. Köpek → köpeğim, köpeğin, köpeği, köpeğimiz, köpeğiniz — men 3:e plural köpekleri (eftersom -lArI börjar på konsonant). Samma logik för p → b, t → d, ç → c. (Kapitel 9.)
- değil styr alltid till främre orundad harmoni. Değil slutar på i, så ändelsen blir alltid -im, -sin, -iz, -siniz oavsett vilket adjektiv eller substantiv som föregår. (Kapitel 7.)
Behöver du slå upp något — paradigmtabellerna i kapitel 6, 7 och 9 finns där fortfarande.
Snabböversikt — possessivsuffixet
| Sista vokal | 1:a sg | 2:a sg | 3:e sg (kons.) | 3:e sg (vok.) | 1:a pl | 2:a pl | 3:e pl |
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| a / ı | -ım | -ın | -ı | -sı | -ımız | -ınız | -ları |
| e / i | -im | -in | -i | -si | -imiz | -iniz | -leri |
| o / u | -um | -un | -u | -su | -umuz | -unuz | -ları |
| ö / ü | -üm | -ün | -ü | -sü | -ümüz | -ünüz | -leri |
Snabböversikt — mI med predikatsändelse
| Person | Form på yorgun |
|---|---|
| ben | Yorgun muyum? |
| sen | Yorgun musun? |
| o | Yorgun mu? |
| biz | Yorgun muyuz? |
| siz | Yorgun musunuz? |
| onlar | Yorgunlar mı? |
Snabböversikt — değil (alltid främre orundad)
| Person | Form |
|---|---|
| ben | yorgun değilim |
| sen | yorgun değilsin |
| o | yorgun değil |
| biz | yorgun değiliz |
| siz | yorgun değilsiniz |
| onlar | yorgun değiller |
Övningar
1 — Possessivsuffix på blandade stammar
1A — Hela paradigmet
Fyll i alla sex personerna. Tänk noga på vokalharmoni, bindkonsonanten -s- (3:e sg på vokalstam), konsonantmjukning (k→ğ, p→b — bara framför vokalsuffix) och eventuellt vokalbortfall.
ev → evim, evin, evi, evimiz, eviniz, evleri
- defter → ___, ___, ___, ___, ___, ___
- kutu → ___, ___, ___, ___, ___, ___ (vokalstam — bindkonsonant -s- i 3:e sg!)
- yatak → ___, ___, ___, ___, ___, ___ (k → ğ framför vokalsuffix; 3:e pl orörd)
- kitap → ___, ___, ___, ___, ___, ___ (p → b framför vokalsuffix; 3:e pl orörd)
- şehir → ___, ___, ___, ___, ___, ___ (vokalbortfall: şehr-)
- gül → ___, ___, ___, ___, ___, ___
1B — Översätt fraserna
Adjektivet böjs aldrig (kapitel 8); possessivsuffixet sitter på substantivet.
min nya bil → yeni arabam
deras lilla hund → küçük köpekleri (3:e pl — ingen mjukning, suffixet börjar på -l-)
- min stora väska →
- ditt nya hus →
- hennes vackra ögon → (plural ägt; göz + ler + i)
- vår gamla bok → (sak)
- era små barn →
- deras nya granne →
- min söta dotter → (använd kız)
- ditt rena rum →
2 — Frågor och negation
2A — Bilda ja/nej-frågor med mI
Skriv om varje påstående till en ja/nej-fråga. Predikatsändelsen sitter sist — på mI.
Yorgunum. → Yorgun muyum?
Hasta. → Hasta mı?
- Mutluyuz. →
- Öğretmensin. →
- Akıllı. →
- Üzgünüm. →
- Açız. →
- Türksünüz. →
2B — Neka med değil
Skriv om varje påstående till nekande form. Glöm inte: değil slutar på i och styr ändelsen till främre orundad harmoni — alltid -im, -sin, -iz, -siniz.
Yorgunum. → Yorgun değilim.
Doktor. → Doktor değil.
- Mutluyum. →
- Hastasın. →
- Türküz. →
- Hazırsınız. →
- Akıllı. →
- Mühendisim. →
2C — Är inte X … ? — kombinera değil + mI
Mönstret: adjektiv/substantiv + değil + mI + predikatsändelse. Değil + mI blir alltid değil mi (eftersom değil slutar på i).
Är du inte trött? → Yorgun değil misin?
Är hon inte lärare? → Öğretmen değil mi?
- Är ni inte glada? →
- Är hon inte sjuk? →
- Är det inte snabbt? → (hızlı; 3:e sg)
- Är jag inte snäll? → (använd iyi)
- Är vi inte hungriga? →
- Är det här inte en ny bil? → (attributiv adjektivkonstruktion + fråga med negation)
3 — Att ha — possessivsuffix + var/yok
Översätt till turkiska. Använd mönstret (bir) (adj +) substantiv + possessivsuffix + var / yok. Bir används med var när svenskan har "en/ett"; med yok står det aldrig.
Jag har en katt. → Bir kedim var.
De har inga barn. → Çocukları yok.
Har du en hund? → Köpeğin var mı?
- Vi har ett stort hus. → (adj + subst)
- Hon har inga vänner. →
- Har ni en ny bil? →
- De har en gammal hund. → (djur — använd yaşlı, inte eski)
- Har du ett problem? →
- Jag har inga pengar. →
- Min mamma är inte gammal. → (människa — possessivsuffix + predikatsnegation)
- Är inte hennes son liten? → (possessivsuffix 3:e sg med vokalbortfall + predikatsnegation + frågepartikel)
4 — Hitta felet
I varje rad står tre eller fyra former. En av dem är fel. Skriv den felaktiga formen, ge den rätta formen och förklara kort på svenska varför.
kedim, evim, kitabım, çantasi → fel: çantasi; rätt: çantası. Sista vokalen i çanta är a (bakre orundad); 3:e sg på vokalstam ska vara -sı, inte -si.
- annem, baban, kardeşi, evimız →
- ben yorgunum, sen yorgunsun, biz yorgunyuz, siz yorgunsunuz →
- yorgun mu?, hasta mı?, üzgün mu?, mutlu mu? →
- annesi, arabası, kutusu, ütüsi →
- ben mutluyum, sen mutlu değilsun, biz hastayız, onlar yorgunlar →
- büyük bir ev, yeni bir araba, kırmızı çiçekler, küçüklar bir çocuk →
- annem, oğlum, burnum, ağızım →
- Köpeğim var., Param yok., Bir misafiriniz var., Bir kediler var. →
Härnäst: i kapitel 11 möter du turkiskans första kasus — ackusativen -(y)I för bestämda direktobjekt. Skillnaden mellan Bir kitap okuyorum "Jag läser en bok" och Kitabı okuyorum "Jag läser boken" blir den första riktiga ny-grammatik-tröskeln efter detta checkpoint-kapitel. Och du går in i kasussystemet med hela noun-morfologin — vokalharmoni, plural, possessivsuffix — redan på plats.