Start  ›  Kapitel 11  ›  Facit

Facit — Kapitel 11 — Ackusativ -(y)I

1 — Välj rätt ackusativform

  1. defter → defteri (sista vokal e → -i; rakt på konsonantstam)
  2. çay → çayı (sista vokal a → -ı; y räknas inte som vokal — alltså konsonantstam, ingen bindkonsonant)
  3. süt → sütü (sista vokal ü → -ü; t mjuknar i regel till d, men enstaviga ord undantas ofta — TDK: sütü, inte südü)
  4. gül → gülü (sista vokal ü → -ü; enstavig konsonantstam)
  5. kedi → kediyi (vokalstam — bindkonsonant -y- mellan i och ackusativens vokal i)
  6. yemek → yemeği (sista vokal e → -i; k → ğ före vokalsuffix)
  7. resim → resmi (vokalbortfall: stam resm- + ackusativen -i; i-et i andra stavelsen försvinner)
  8. çocuk → çocuğu (sista vokal u → -u; k → ğ)
  9. köpek → köpeği (sista vokal e → -i; k → ğ)
  10. kapı → kapıyı (vokalstam — bindkonsonant -y-; sista vokal ı → -ı)
  11. ütü → ütüyü (vokalstam — bindkonsonant -y-; sista vokal ü → -ü)
  12. Ahmet → Ahmet'i (egennamn — apostrof; t mjuknar inte över apostrofen, så Ahmet'i, inte Ahmedi)
  13. müzik → müziği (sista vokal i (främre orundad) → -i; k → ğ)
  14. gazete → gazeteyi (vokalstam — bindkonsonant -y-; sista vokal e → -i)
  15. kalp → kalbi (p → b före vokalsuffix; lexikalt undantag — trots stavningen behandlas kalp som främre vokal-stam och tar -i, inte -ı. Samma som i possessivet kalbim "mitt hjärta")

2 — Bestämt eller obestämt?

  1. Jag ser en hund. → Bir köpek görüyorum. (obestämt; ingen ackusativ)
  2. Jag ser hunden. → Köpeği görüyorum. (bestämt; ackusativ + k→ğ mjukning)
  3. Du köper bröd. → Ekmek alıyorsun. (generisk handling; ingen ackusativ)
  4. Du köper brödet. → Ekmeği alıyorsun. (bestämt; ackusativ + k→ğ mjukning)
  5. Hon dricker te. → Çay içiyor. (generisk; ingen ackusativ)
  6. Hon dricker teet. → Çayı içiyor. (bestämt; ackusativ)
  7. Jag äter glass. → Dondurma yiyorum. (generisk handling — ingen ackusativ på dondurma)
  8. Jag äter glassen. → Dondurmayı yiyorum. (vokalstam → -y-; sista vokal a → -ı; bestämt objekt → ack)
  9. Du läser tidningen. → Gazeteyi okuyorsun. (vokalstam gazete + -y- + -i)
  10. Jag tittar på filmen. → Filmi görüyorum. ("titta på" = görmek "se" i turkiskan; bestämt → ack)

3 — Pronomen i ackusativ

  1. Han ser mig. → Beni görüyor.
  2. Jag känner honom. → Onu biliyorum. (pronomen o → onu; dolt -n- före ack)
  3. Hon älskar dig. → Seni seviyor.
  4. Hon älskar dem. → Onları seviyor. (onlar + ı: pluralis -lar + ack-vokal -ı, ingen bindkonsonant eftersom -lar slutar på konsonant)
  5. Älskar du mig? → Beni seviyor musun? (frågepartikel mu efter verbformen — sista vokal o styr → mu; predikatsändelse 2:a sg -sun fäst på frågepartikeln)
  6. Han vet det. → Onu biliyor. (pronomen o → onu; samma form som "honom/henne" — sammanhanget skiljer)

4 — Possessivt böjt objekt + ackusativ

  1. Jag läser min bok. → Kitabımı okuyorum. (kitap + ım + ı: poss-1sg + ack; p → b)
  2. Du tycker om din syster. → Ablanı seviyorsun. (abla + n + ı: vokalstam, poss-2sg -n direkt på vokalstammen, sedan ack -ı)
  3. Hon ser sin son. → Oğlunu görüyor. (oğul → oğl- med vokalbortfall, poss-3sg -u, buffer-n, ack -u: oğl + u + n + u)
  4. Han älskar sitt barn. → Çocuğunu seviyor. (çocuk + u + n + u: poss-3sg på k→ğ-stam, buffer-n, ack -u. Notera fyra harmoniserade u i rad.)
  5. Du dricker ditt kaffe. → Kahveni içiyorsun. (kahve + n + i: vokalstam, poss-2sg -n direkt, ack -i; ingen bindkonsonant -n- eftersom det är 2:a person, inte 3:e)
  6. Hon köper sin tidning. → Gazetesini alıyor. (gazete + si + n + i: vokalstam → poss-3sg är -si med bindkonsonant -s-, sedan buffer-n, sedan ack -i)
  7. Jag känner din pappa. → Babanı biliyorum. (baba + n + ı: vokalstam, poss-2sg -n direkt, ack -ı)
  8. Han läser sin tidning. → Gazetesini okuyor. (samma form som i #6 — sammanhanget gör 2:a vs 3:e person tydlig genom verbets ändelse)

5 — Egennamn — apostrofen

  1. Jag älskar Ayşe. → Ayşe'yi seviyorum. (vokalstam → bindkonsonant -y-; sista vokal e → -i)
  2. Jag ser İstanbul. → İstanbul'u görüyorum. (konsonantstam, sista vokal u → -u; ingen mjukning över apostrofen)
  3. Hon känner Mehmet. → Mehmet'i biliyor. (konsonantstam; sista vokal e → -i; t mjuknar inte över apostrofen)
  4. Du älskar Türkiye. → Türkiye'yi seviyorsun. (vokalstam — bindkonsonant; sista vokal e → -i)
  5. Hon ser Ankara. → Ankara'yı görüyor. (vokalstam → -y-; sista vokal a → -ı)
  6. Jag känner Sverige. → İsveç'i biliyorum. (konsonantstam; sista vokal e → -i; ç mjuknar inte över apostrofen — alltså İsveç'i, inte İsveci. I vanliga ord skulle ç → c triggas, men apostrofen blockerar.)

6 — Översätt från turkiska till svenska

  1. Mektubu okuyorum. → Jag läser brevet. (mektup → mektub- med p→b mjukning; ack -u; bestämt objekt — definite article i svenskan)
  2. Pasta yapıyor. → Hon/han gör tårta. (generiskt — ingen ackusativ; "gör tårta" som handling, inte en specifik tårta)
  3. Pastayı yiyorum. → Jag äter tårtan. (vokalstam → -y-; bestämt objekt)
  4. Bir hediye alıyorum. → Jag köper en present. (bir + ingen ackusativ — obestämt)
  5. Hediyeyi alıyor. → Hon/han köper presenten. (vokalstam → -y-; bestämt)
  6. Onu seviyor musun? → Älskar du honom / henne / det? (pronomen o → onu i ack; frågepartikel musun)
  7. Annemi görüyorum. → Jag ser min mamma. (anne + m + i: poss-1sg + ack — direkt på konsonant -m, ingen buffer-n)
  8. Konseri biliyor musun? → Vet du om / känner du till konserten? (konser + i: bestämt; "biliyor musun" = "vet du" i ja/nej-fråga)

7 — Repetition: kapitel 1–11

  1. Han läser en bok. → Bir kitap okuyor. (obestämt — ingen ackusativ)
  2. Hon läser boken. → Kitabı okuyor. (bestämt — ackusativ + p→b mjukning)
  3. Jag har en stor hund. → Büyük bir köpeğim var. (adj + bir + subst-poss-1sg + var; k → ğ i possessiven; ingen ackusativ — det är var/yok-konstruktion, inte ett objekt)
  4. Jag äter glassen. → Dondurmayı yiyorum. (vokalstam → -y- + ack -ı)
  5. Är detta din mamma? → Bu annen mi? (predikat; possessiv 2:a sg på vokalstam = direkt -n; frågepartikel mi sist eftersom annen slutar på e (främre orundad))
  6. Du köper en present. → Bir hediye alıyorsun. (obestämt — bir + ingen ack)
  7. Mitt brev finns inte. → Mektubum yok. (mektup → mektub- med p→b; poss-1sg -um; yok som existensnegation — ingen ackusativ eftersom brevet är subjekt, inte objekt)
  8. Älskar du Ayşe? → Ayşe'yi seviyor musun? (egennamn + apostrof + bindkonsonant -y- + ack -i; frågepartikel sist)
  9. Hon ser sitt hus. → Evini görüyor. (ev + i + n + i: poss-3sg -i, buffer-n, ack -i — fyra i i rad, fyra harmoniserade vokaler)
  10. Jag tycker om mina syskon. → Kardeşlerimi seviyorum. (kardeş + ler + im + i: stam + pluralis + poss-1sg + ackusativ — alla fyra lagren synliga. Suffixordningen är fast.)
Tillbaka ← Kapitel 11 Vidare Start →