Facit — Kapitel 6 — Var och yok — och dina första samtalsmarkörer

1 — Var eller yok?

1. Det finns en katt. → Bir kedi var.
2. Det finns ingen tid. → Zaman yok.
3. Det finns en biljett. → Bir bilet var.
4. Det finns inget problem. → Problem yok.
5. Det finns en hund. → Bir köpek var. (observera: bara bir köpek, ingen possessiv — substantivet böjs inte här)
6. Det finns ingen tur. → Şans yok.
7. Det finns nyheter. → Haber var. (turkiskan använder singular även där svenskan har plural)
8. Det finns ingen idé. → Fikir yok.
9. Det finns en cykel. → Bir bisiklet var.
10. Det finns inget kaffe. → Kahve yok.

2 — Existenssatser i två riktningar

2A

1. Bir köpek var. → Det finns en hund.
2. Problem yok. → Det finns inget problem.
3. Bir bilet var. → Det finns en biljett.
4. Su yok. → Det finns inget vatten.
5. Bir misafir var. → Det finns en gäst. (eller fritt översatt: "Vi har en gäst" / "En gäst är här")
6. Zaman yok. → Det finns ingen tid.
7. Haber var. → Det finns nyheter.
8. Şans yok. → Det finns ingen tur. / Ingen tur.

2B

1. Det finns en bok. → Bir kitap var.
2. Det finns inget bröd. → Ekmek yok.
3. Det finns en granne. → Bir komşu var.
4. Det finns ingen lärare. → Öğretmen yok.
5. Det finns en cykel. → Bir bisiklet var.
6. Det finns inget ägg. → Yumurta yok.
7. Det finns en idé. → Bir fikir var.
8. Det finns ingen tomat. → Domates yok.

3 — Possessivsuffixet -(I)m

1. para → param (a — bakre orundad → -ım; vokalstam, ingen bindkonsonant)
2. çanta → çantam (a — bakre orundad → -ım; vokalstam)
3. telefon → telefonum (o — bakre rundad → -um; konsonantstam)
4. bavul → bavulum (u — bakre rundad → -um; konsonantstam)
5. arkadaş → arkadaşım (a — bakre orundad → -ım; konsonantstam)
6. soru → sorum (u — bakre rundad → -um; vokalstam)
7. komşu → komşum (u — bakre rundad → -um; vokalstam)
8. yoğurt → yoğurdum (u — bakre rundad → -um; konsonantstam — observera mjukning t → d före vokalsuffix, samma typ av mjukning som k → ğ och p → b. Du möter mjukningarna i full bredd i kapitel 11)
9. iş → işim (i — främre orundad → -im; konsonantstam)
10. ütü → ütüm (ü — främre rundad → -üm; vokalstam)

4 — Jag har X

1. Jag har en telefon. → Bir telefonum var. (o — bakre rundad → -um)
2. Jag har en biljett. → Bir biletim var. (e — främre orundad → -im)
3. Jag har en fråga. → Bir sorum var. (u — bakre rundad → -um; vokalstam)
4. Jag har en granne. → Bir komşum var. (u — bakre rundad → -um; vokalstam)
5. Jag har en gäst. → Bir misafirim var. (i — främre orundad → -im)
6. Jag har en bil. → Bir arabam var. (a — bakre orundad → -ım; vokalstam)
7. Jag har ett strykjärn. → Bir ütüm var. (ü — främre rundad → -üm; vokalstam)
8. Jag har en plånbok. → Bir cüzdanım var. (a — bakre orundad → -ım; sista vokalen i cüzdan är a, inte ü — det är sista vokalen i stammen som styr, inte den första)

5 — Jag har inte X

1. Jag har inget arbete. → İşim yok. (i — främre orundad → -im)
2. Jag har inget problem. → Problemim yok. (e — främre orundad → -im)
3. Jag har inget svar. → Cevabım yok. (a — bakre orundad → -ım; observera p → b mjukning i cevap)
4. Jag har ingen tur. → Şansım yok. (a — bakre orundad → -ım; sista vokalen i şans är a — inte fall för p/k-mjukning eftersom stammen slutar på s)
5. Jag har ingen adress. → Adresim yok. (e — främre orundad → -im)
6. Jag har inget nummer. → Numaram yok. (a — bakre orundad → -ım; vokalstam)
7. Jag har inget paraply. → Şemsiyem yok. (e — främre orundad → -im; vokalstam — observera ingen -y-, possessivsuffixet är -m direkt: şemsiye + m → şemsiyem)
8. Jag har ingen lektion. → Dersim yok. (e — främre orundad → -im)

6 — Samtalsmarkörer

6A

1. yani → c — "alltså, jag menar" — förklarande
2. şey → d — tankefyllare när man söker ett ord
3. hadi → e — uppmaning, "kom igen!"
4. valla → a — på heder och samvete; eftertryck
5. tamam → b — "ok, klart, det räcker"
6. falan → f — "och så vidare" efter en uppräkning

6B

1. Süt, ekmek, yoğurt falan. (typiskt avslutning på en lista som inte är uttömmande)
2. Valla, çok mutluyum. (eftertryck — "jag svär, jag är väldigt glad")
3. Yani, bir problem yok. (förklarande slutsats — "alltså, det är inget problem")
4. Şey, bir sorum var. (tvekande, söker rätt ord — "öh, jag har en fråga")
5. Tamam, kahve var. (bekräftande — "ok då, det finns kaffe")

7 — Repetition: kapitel 1–6

1. Jag har en fråga. → Bir sorum var.
2. Jag har inga pengar. → Param yok.
3. Det finns en stol — vi är trötta. → Bir sandalye var — yorgunuz. (predikatsändelsen för "vi är trötta" är -uz, sista vokalen i yorgun är u — bakre rundad. Pronomenet biz kan utelämnas eftersom -uz redan säger "vi")
4. Det här är min hund. → Bu köpeğim. (demonstrativet bu — kapitel 4; köpek + -im → köpeğim med k → ğ mjukning; 3:e person sg har ingen predikatsändelse — alltså bara bu köpeğim utan extra -dir eller liknande)
5. Han är min vän. → O arkadaşım. (arkadaş + -ım = arkadaşım; 3:e person sg har ingen predikatsändelse, så bara o arkadaşım)
6. Min granne är lärare. → Komşum öğretmen. (komşu + -m = komşum; 3:e person sg utan ändelse — komşum öğretmen räcker, ingen -dir nödvändig)
7. Jag är ledsen — jag har inget arbete. → Üzgünüm — işim yok. (predikatsändelsen -üm efter sista vokal ü i üzgün — främre rundad; possessivsuffixet -im efter sista vokal i i iş — främre orundad. Pronomenet ben kan utelämnas)