Start › Kapitel 6
Kapitel 6 — Var och yok — och dina första samtalsmarkörer
Du lär dig att
- använda var ("det finns") och yok ("det finns inte") — turkiskans två existensord
- bygga existenssatser som Bir kedi var. "Det finns en katt." och Süt yok. "Det finns ingen mjölk."
- säga jag har X med konstruktionen Bir X-im var — en första titt på possessivsuffixet -(I)m ("min"), som du får hela paradigmet för i kapitel 9
- känna igen och placera in vanliga samtalsmarkörer: yani, şey, hadi, valla, tamam, falan
- använda affektiva tilltalsord i ledigt familjeprat: canım, kardeşim, hayatım, şekerim — vid sidan av abi, abla, anne, baba som du redan mött
Det är från och med det här kapitlet som turkiskt familjeprat börjar låta som familjeprat. Var och yok dyker upp i nästan varje samtal hemma — "har du tid?", "finns det mjölk?", "jag har inget problem" — och samtalsmarkörerna är det smörj som binder ihop meningarna.
Förkunskaper
Kapitel 1 (vokalharmoni), kapitel 3 (pluralis -lAr), kapitel 4 (pronomen, demonstrativer och predikatsändelser).
Du behöver fortfarande kunna hitta sista vokalen i ett ord och välja rätt suffixvokal längs fyrvägsharmonin. Possessivsuffixet -(I)m som introduceras här följer exakt samma vokalharmoni som predikatsändelsen -(y)Im från kapitel 4.
Intro
Turkiskan har två särskilda ord för att uttrycka existens:
- var — "det finns" / "X finns"
- yok — "det finns inte" / "X finns inte"
De är invarianta — de tar inga predikatsändelser, ingen vokalharmoni, ingenting. Du säger var eller yok, och ordet står sist i meningen. (Turkiskan följer en S-O-V-ordföljd, så predikatet hamnar i slutet — det inkluderar var och yok.)
Den turkiska termen för existens-konstruktionen är var-yok cümlesi ("var/yok-sats"). I boken kallar vi det helt enkelt en existenssats.
Bara var och yok — inga ändelser
| Mening | Översättning |
|---|---|
| Bir kedi var. | Det finns en katt. |
| Bir kedi yok. | Det finns ingen katt. |
| Süt var. | Det finns mjölk. |
| Süt yok. | Det finns ingen mjölk. |
| Problem yok. | Det finns inget problem. / Allt är bra. |
| Zaman yok. | Det finns ingen tid. |
Tre saker att fästa blicken på:
- Inget verb "är". Var och yok räcker. Du behöver inget motsvarande till svenskans "det" eller "finns" — yok är ett ord, "det finns inte" är tre. Lika sparsamt som turkiskan är med "är" i predikatsändelserna är den med "det finns".
- Ingen pluralisändelse när du säger det finns X-er med obestämd betydelse. Du säger Bilet var. "Det finns biljetter" — inte biletler var. Pluralisformen reserveras för bestämda eller specifika referenser, som du möter senare när du lärt dig kasus.
- Negationen är inbyggd. Yok är inte değil + var — det är ett helt eget ord. Değil (kapitel 7) används för att neka predikatsändelser; yok är specifikt för existens.
Jämför svenska
Svenskan kräver tre eller fyra ord för det som turkiskan klarar med ett: "det finns ingen mjölk" → süt yok. Det formella "det finns" är ett helt grammatiskt komplex i svenskan — ett tomt subjekt det plus verbet finns. Turkiskan kondenserar samma betydelse till ett enda ord som står sist.
Den andra fällan: svenskans "det finns en katt" och "det finns katter" har olika former (singular vs plural). I turkiskan använder du oftast singulär även när du menar något generellt eller obestämt: Kedi var. kan både betyda "Det finns en katt" och "Det finns katter".
Att säga jag har X — ett första smakprov på possessivsuffixet
Här kommer en konstruktion som dyker upp i varje turkiskt samtal: hur du säger "jag har X". Det finns inget separat verb "att ha" på turkiska. Istället sätter du possessivsuffix på ägodelen och låter var (eller yok) komma efter.
| Konstruktion | Bokstavligt | Översättning |
|---|---|---|
| Bir kedim var. | "En min-katt finns." | Jag har en katt. |
| Bir köpeğim var. | "En min-hund finns." | Jag har en hund. |
| Param yok. | "Mitt-pengar finns inte." | Jag har inga pengar. |
| Zamanım yok. | "Min-tid finns inte." | Jag har ingen tid. |
| Bir problemim var. | "Ett mitt-problem finns." | Jag har ett problem. |
| Bir sorum var. | "En min-fråga finns." | Jag har en fråga. |
Det suffix du nyss såg — -(I)m — är possessivsuffixet för första person singular, "min". Det följer exakt samma fyrvägsharmoni som predikatsändelsen -(y)Im från kapitel 4.
| Stammens sista vokal | Possessivsuffix 1:a sg | Konsonantstam | Vokalstam |
|---|---|---|---|
| a, ı (bakre orundad) | -ım | çantam (min väska) | param (mina pengar) |
| e, i (främre orundad) | -im | evim (mitt hem) | kedim (min katt) |
| o, u (bakre rundad) | -um | yoğurdum (min yoghurt) | kutum (min ask) |
| ö, ü (främre rundad) | -üm | gülüm (min ros) | ütüm (mitt strykjärn) |
Två viktiga skillnader från kapitel 4:
- På vokalstam — ingen bindkonsonant -y-. Possessivsuffixet är bara -m direkt på en vokalstam. Kedi + m → kedim, inte kediyim. Skillnaden mot predikatet är subtil men avgörande:
- kedim = "min katt" (possessiv)
- kediyim = "jag är en katt" (predikat)
- Konsonantmjukning på vissa stammar. Vissa konsonanter mjuknar när ett vokalsuffix tillkommer. Det är samma typ av mjukning du kommer möta i full bredd i ackusativ (kapitel 11). I det här kapitlet räcker det att känna igen två fall:
- k → ğ: köpek → köpeğim, bilek → bileğim
- p → b: kitap → kitabım
Förhandstitt
Hela possessivparadigmet — din, hans/hennes, vår, er, deras — väntar i kapitel 9. Här tar vi bara 1:a person singular eftersom den behövs för att säga den allra vanligaste meningen: "jag har X". Det räcker långt: när du pratar om dig själv och vad du har eller saknar, är det den här ändelsen du använder.
Jämför svenska
Svenskan har ett separat verb "att ha" med fullständig böjning (jag har, du har, han/hon har, vi har, ni har, de har). Turkiskan har det inte alls i nutid. Istället markerar den ägodelen som "min/din/hennes …" och lägger till var eller yok. Konstruktionen är alltså snarare "en mig-katt finns" än "jag har en katt". Det här är en av de tydligaste skillnaderna mellan språken — och en av de vanligaste fällorna när svenskar lär sig turkiska.
Samtalsmarkörer — det som binder ihop ledigt prat
Turkiska samtal är fulla av små markörer som inte har en exakt motsvarighet i svenskan — de fungerar som tankefyllare, instämmanden eller mjuka påminnelser. Här är de allra vanligaste, som du kommer att höra i varje familjekonversation:
| Markör | Funktion | Översättning |
|---|---|---|
| yani | förklarande, syftande | alltså, jag menar, liksom |
| şey | tankefyllare när man söker ett ord | öh, eh, liksom |
| hadi | uppmaningsmarkör | kom igen! sätt fart! |
| valla | eftertryck — "jag svär" | verkligen, på heder och samvete |
| tamam | bekräftelse | ok, klart, då så |
| falan | efter en uppräkning | typ, och så vidare, eller så där |
Markörerna är alla vardagliga — du skulle inte använda dem i ett formellt brev. I familjeprat sitter de naturligt:
- Bir problem yok, yani her şey iyi. — "Det finns inget problem, alltså allt är bra."
- Şey... bir sorum var. — "Öh... jag har en fråga."
- Hadi, bir kahve! — "Kom igen, en kaffe!"
- Valla, çok yorgunum. — "Verkligen, jag är väldigt trött."
- Tamam, bir problem yok. — "Ok, det är inget problem."
- Süt, ekmek, yoğurt falan. — "Mjölk, bröd, yoghurt och så där."
Tilltal — så här pratar man med någon i familjen
Vid sidan av familjeorden från kapitel 2 (anne, baba, abi, abla) använder turkiska familjer affektiva tilltalsord — uttryck som inte alltid har en direkt motsvarighet i svenskan men som signalerar närhet:
| Form | Bokstavligt | Funktion |
|---|---|---|
| canım | "min själ" | min kära, hjärtat — till någon man bryr sig om |
| kardeşim | "mitt syskon" | kompis, brorsan/syrran — informellt och varmt |
| hayatım | "mitt liv" | älskling — typiskt till partner |
| şekerim | "mitt socker" | sötis, gumman — varmt eller mildt nedlåtande |
Lägg märke till att alla fyra slutar på -(I)m — samma possessivsuffix du nyss mötte. Tilltalsord på turkiska är ofta possessiva på den tilltalade: bokstavligen "min ___". Du behöver inte analysera detta varje gång — formerna är lexikaliserade och fungerar som färdiga byggstenar. Du säger canım utan att tänka på "min själ"; svensken säger raring utan att tänka på "lilla ring".
Abi, abla, anne, baba, aile — som du redan mött i kapitel 2 — fungerar ofta också som tilltal. Abi! kan ropas till en okänd man som är något äldre än du; Abla! till en något äldre kvinna. Canım kan stoppas in nästan var som helst i en mening till någon man tycker om.
I vardagligt tal
- Valla uttalas ofta med kort, eftertryckt a och dubbel l — "vallaa". Det är en sammandragning av arabiskans vallahi "vid Gud", använt som "jag svär".
- Hadi förekommer också i den lite mer skriftliga varianten haydi, och kan i otåligt tal kompletteras med be: hadi be! "kom igen då!".
- Şey fyller exakt samma funktion som svenskans "öh" eller "liksom" — en paus för att hitta nästa ord. Ordet har också en bokstavlig betydelse "sak" som du kommer möta senare.
Uttal
- yok uttalas med kort, bakre o och tydligt k — "jokk". Ingen mjukning av k eftersom yok aldrig får ett vokalsuffix.
- yani — betoning ligger på första stavelsen: ya-ni. Två stavelser.
- valla — dubbel l. Det är inte ett vanligt turkiskt mönster och visar arabiskt ursprung.
- köpeğim — k mjuknar till ğ mellan vokalerna; ordet uttalas /kö-pee-im/ med utdragen mellanvokal.
- param — betoning på sista stavelsen pa-ram efter samma regel som yorgunum från kapitel 4.
Paradigm — sammanfattning
Var och yok
| Form | Ord |
|---|---|
| Existens (positiv) | var |
| Existens (negativ) | yok |
Ingen vokalharmoni, ingen personändelse, ingen kongruens — den enklaste predikatformen i hela boken.
Possessivsuffix 1:a person singular (förhandstitt)
| Stammens sista vokal | Suffix | Exempel — konsonantstam | Exempel — vokalstam |
|---|---|---|---|
| a, ı (bakre orundad) | -ım | çantam (min väska) | param (mina pengar) |
| e, i (främre orundad) | -im | evim (mitt hem) | kedim (min katt) |
| o, u (bakre rundad) | -um | yoğurdum (min yoghurt) | kutum (min ask) |
| ö, ü (främre rundad) | -üm | gülüm (min ros) | ütüm (mitt strykjärn) |
Konsonantmjukning vid suffixet: k → ğ (köpek → köpeğim), p → b (kitap → kitabım). Drillas i full bredd i kapitel 11; här räcker det att känna igen formerna.
Det nya ordförrådet i grupper
Vardagliga ägodelar och saker: telefon, bilet, para, saat, bilgisayar, televizyon, bisiklet, bavul, şemsiye, cüzdan, köpek, iş, problem, soru, cevap, haber, adres, numara, ders.
Tid, plats, abstrakta: yer, zaman, hayat, şans, fikir.
Människor: komşu, misafir, patron, sevgili.
Existens och kontext: var, yok, işte, bak, zaten, tabii.
Samtalsmarkörer (fyllord): yani, şey, hadi, valla, tamam, falan.
Tilltal (lexikaliserade -(I)m-former): canım, kardeşim, hayatım, şekerim.
Övningar
1 — Var eller yok?
Välj rätt form — var eller yok — så att meningen stämmer med den svenska översättningen. Skriv hela den turkiska meningen.
Det finns mjölk. → Süt var.
Det finns ingen yoghurt. → Yoğurt yok.
- Det finns en katt. → Bir kedi ___ .
- Det finns ingen tid. → Zaman ___ .
- Det finns en biljett. → Bir bilet ___ .
- Det finns inget problem. → Problem ___ .
- Det finns en hund. → Bir köpek ___ .
- Det finns ingen tur. → Şans ___ .
- Det finns nyheter. → Haber ___ .
- Det finns ingen idé. → Fikir ___ .
- Det finns en cykel. → Bir bisiklet ___ .
- Det finns inget kaffe. → Kahve ___ .
2 — Existenssatser i två riktningar
2A — Översätt till svenska
Bir kalem var. → Det finns en penna.
Süt yok. → Det finns ingen mjölk.
- Bir köpek var. →
- Problem yok. →
- Bir bilet var. →
- Su yok. →
- Bir misafir var. →
- Zaman yok. →
- Haber var. →
- Şans yok. →
2B — Översätt till turkiska
Använd bir när svenskan har "en/ett". Inga ändelser på substantivet — bara var eller yok sist.
Det finns en stol. → Bir sandalye var.
Det finns inget kaffe. → Kahve yok.
- Det finns en bok. →
- Det finns inget bröd. →
- Det finns en granne. →
- Det finns ingen lärare. →
- Det finns en cykel. →
- Det finns inget ägg. →
- Det finns en idé. →
- Det finns ingen tomat. →
3 — Possessivsuffixet -(I)m: "min ___"
Skriv stam + possessivsuffixet -(I)m för "min/mitt". Inga -y- här: possessivsuffixet är -m direkt på vokalstam.
kedi → kedim (min katt)
ev → evim (mitt hem)
köpek → köpeğim (min hund — k mjuknar till ğ)
- para →
- çanta →
- telefon →
- bavul →
- arkadaş →
- soru →
- komşu →
- yoğurt →
- iş →
- ütü →
4 — Jag har X — kombinera -(I)m med var
Översätt till turkiska. Använd konstruktionen Bir X-im var för "jag har en X". Glöm inte possessivsuffixet på substantivet.
Jag har en katt. → Bir kedim var.
Jag har en hund. → Bir köpeğim var. (k → ğ — som i exemplet ovan)
- Jag har en telefon. →
- Jag har en biljett. →
- Jag har en fråga. →
- Jag har en granne. →
- Jag har en gäst. →
- Jag har en bil. →
- Jag har ett strykjärn. →
- Jag har en plånbok. →
5 — Jag har inte X — kombinera -(I)m med yok
Översätt till turkiska. Använd konstruktionen X-im yok — utan bir, eftersom "inte ha" inte räknar antal.
Jag har inga pengar. → Param yok.
Jag har ingen tid. → Zamanım yok.
- Jag har inget arbete. →
- Jag har inget problem. →
- Jag har inget svar. →
- Jag har ingen tur. →
- Jag har ingen adress. →
- Jag har inget nummer. →
- Jag har inget paraply. →
- Jag har ingen lektion. →
6 — Samtalsmarkörer
6A — Vilken funktion?
Para ihop varje markör med dess funktion. Skriv markörens nummer och funktionens bokstav.
| Markör | Funktion | |
|---|---|---|
| 1. yani | a. på heder och samvete; eftertryck | |
| 2. şey | b. "ok, klart, det räcker" | |
| 3. hadi | c. "alltså, jag menar" — förklarande | |
| 4. valla | d. tankefyllare när man söker ett ord | |
| 5. tamam | e. uppmaning — "kom igen!" | |
| 6. falan | f. "och så vidare" efter en uppräkning |
6B — Välj markör
Välj den markör — yani, şey, hadi, valla, tamam eller falan — som passar bäst i sammanhanget. Skriv hela meningen.
___ , Ahmet, kahve! → Hadi, Ahmet, kahve! ("Kom igen, Ahmet, kaffe!")
- Süt, ekmek, yoğurt ___ . (efter en uppräkning som inte är komplett)
- ___ , çok mutluyum. (eftertryck)
- ___ , bir problem yok. (förklarande slutsats)
- ___ , bir sorum var. (tvekande — söker ord)
- ___ , kahve var. (bekräftande — "då så")
7 — Repetition: kapitel 1–6 i lediga meningar
Översätt till turkiska. Du behöver kombinera vokalharmoni, pluralis, predikatsändelser från kapitel 4 och existenskonstruktionen i det här kapitlet.
Jag är glad — jag har en katt. → Mutluyum — bir kedim var.
- Jag har en fråga. →
- Jag har inga pengar. →
- Det finns en stol — vi är trötta. → (två tankar, hopplockade med tankstreck)
- Det här är min hund. → (använd demonstrativet från kapitel 4 och "min hund" från övning 3)
- Han är min vän. → (arkadaş + min; 3:e person sg har ingen predikatsändelse)
- Min granne är lärare. → (komşu + min, sedan substantivet öğretmen utan ändelse)
- Jag är ledsen — jag har inget arbete. →
Härnäst: i kapitel 7 möter du frågepartikeln mI (…mı? / …mi? / …mu? / …mü?) och predikatsnegationen değil ("inte"). Då kan du fråga "är du trött?" och svara "nej, jag är inte trött" — du får alltså två nya operatorer som arbetar på predikatsändelserna från kapitel 4. Existensorden var och yok från det här kapitlet förblir sig själva: de följer inte med på frågepartikel-drillen i kapitel 7 utan håller sig till sitt eget mönster.
Nya ord i det här kapitlet
Orden som introduceras i kapitel 6. Du förväntas kunna dem efter kapitlet — de används fritt i senare kapitel.
| Ord | Klass | Svenska | Anteckning |
|---|---|---|---|
| adres | subst | adress | |
| bak | interjektion | titta! / kolla! | imperativ av bakmak "att titta", här som markör |
| bavul | subst | resväska | |
| bilet | subst | biljett | |
| bilgisayar | subst | dator | |
| bisiklet | subst | cykel | |
| canım | tilltal | min kära / hjärtat | lexikaliserat — "min själ"; vardagligt tilltal |
| cevap | subst | svar | p mjuknar till b före vokalsuffix: cevabım "mitt svar" |
| cüzdan | subst | plånbok | |
| ders | subst | lektion | |
| falan | filler | typ / och så vidare | vardagligt; markör efter en uppräkning |
| fikir | subst | idé | vokalbortfall: stam fikr- före vokalsuffix (fikrim "min idé") |
| haber | subst | nyhet | |
| hadi | filler | kom igen! / sätt fart | vardagligt; uppmaning; även haydi (mer skriftligt) |
| hayat | subst | liv | |
| hayatım | tilltal | älskling | lexikaliserat — "mitt liv"; vardagligt tilltal |
| iş | subst | arbete / jobb | |
| işte | interjektion | här är / titta | vardagligt |
| kardeşim | tilltal | kompis / brorsan / syrran | lexikaliserat possessiv av kardeş; vardagligt tilltal |
| komşu | subst | granne | |
| köpek | subst | hund | k mjuknar till ğ före vokalsuffix: köpeğim "min hund" |
| misafir | subst | gäst | |
| numara | subst | nummer | |
| para | subst | pengar | |
| patron | subst | chef | |
| problem | subst | problem | |
| saat | subst | klocka / timme | låneord; tar undantagsvis främre vokalsuffix (saatim "min klocka") |
| sevgili | subst | älskling / pojkvän/flickvän | |
| soru | subst | fråga | |
| şans | subst | tur / chans | |
| şekerim | tilltal | sötis / gumman | lexikaliserat — "mitt socker"; vardagligt tilltal |
| şemsiye | subst | paraply | |
| şey | filler | öh / liksom (tankefyllare); även: sak | vardagligt som markör |
| tabii | adv | naturligtvis / klart | |
| tamam | filler | ok / klart / det räcker | vardagligt; bekräftelse |
| telefon | subst | telefon | |
| televizyon | subst | TV / television | |
| valla | filler | verkligen / jag svär | vardagligt; eftertryck; av arabiskans vallahi |
| var | partikel | finns / existerar (existens-predikat) | invariant; står sist i meningen |
| yani | filler | alltså / jag menar | vardagligt; förklarande markör |
| yer | subst | plats | |
| yok | partikel | finns inte (existens-negation) | invariant; negation till var |
| zaman | subst | tid | |
| zaten | adv | redan / ju |