Start  ›  Kapitel 7

Kapitel 7 — Frågepartikeln mI och nekande satser med değil

Du lär dig att

• ställa ja/nej-frågor med frågepartikeln mI — mı, mi, mu, mü — som rättar sig efter sista vokalen i ordet före
• placera mI efter det ord du faktiskt frågar om, så att fokus hamnar rätt
• kombinera mI med predikatsändelserna från kapitel 4: Yorgun musun? "Är du trött?"
• ställa frågor till var och yok från kapitel 6: Süt var mı? "Finns det mjölk?"
• neka adjektiv- och substantivprediket med değil: Ben yorgun değilim. "Jag är inte trött."
• kombinera fråga och negation: Yorgun değil misin? "Är du inte trött?"
• känna igen de vanliga frågeorden nerede, ne zaman, nasıl, neden — som ställer öppna frågor utan mI

Med det här kapitlet har du för första gången de fyra grundbultarna i ett samtal samlade: påstå (kapitel 4), bekräfta existens (kapitel 6), fråga (det här kapitlet) och säga "nej" (också det här kapitlet).

Förkunskaper

Kapitel 1 (vokalharmoni — fyrvägsharmoni), kapitel 3 (pluralis -lAr), kapitel 4 (pronomen och predikatsändelser), kapitel 6 (var/yok och första possessivsuffixet -(I)m).

Du behöver fortfarande kunna hitta sista vokalen i ett ord och välja rätt suffixvokal. Frågepartikeln mI och dess kombinationer med predikatsändelserna följer exakt samma fyrvägsharmoni du redan känner.

Intro

Turkiskan har två olika nekande strategier beroende på vad du nekar:

• Existens nekas med yok — det mötte du i kapitel 6.
• Adjektiv- och substantivprediket nekas med değil — det är nytt här.
• Verb nekas med en helt egen ändelse, -mA-, som väntar i kapitel 18.

Och för frågor har turkiskan ett separat litet ord — partikeln mI — som hängs på det ord du frågar om.

Tillsammans täcker yok, değil och mI nästan alla ja/nej-utbyten i ett vardagligt samtal: "Är du trött?" — "Nej, jag är inte trött." — "Finns det kaffe?" — "Nej, det finns inget kaffe." Det är just sådana repliker du kommer att kunna ge efter det här kapitlet.

Frågepartikeln mI

Ja/nej-frågor bildas med partikeln mI, som tar fyra former enligt fyrvägsharmoni — exakt samma logik som predikatsändelsen -(y)Im och possessivsuffixet -(I)m:

Det turkiska namnet på partikeln är soru eki ("frågändelse"). Trots namnet skrivs den separat från ordet före — det är TDK:s norm och bokens skriftliga standard.

Tre regler att ha med sig:

1. mI skrivs separat. Hasta mı? — inte hastamı?. Talspråk är en sak (du hör det som ett ord), skriften en annan.
2. mI används inte med frågeord. Frågor som börjar med kim, ne, nerede, nasıl, ne zaman, neden ställer redan en öppen fråga — det vore dubbelt upp att lägga till mI. Du säger Bu kim?, aldrig Bu kim mi?.
3. mI plockar upp predikatsändelsen när meningen har ett predikat — vilket vi tar i nästa avsnitt.

mI med predikatsändelser

När ja/nej-frågan har ett predikat — "är du trött?", "är vi lärare?" — flyttar predikatsändelsen från huvudordet till frågepartikeln:

Två saker att fästa blicken på:

1. Bindkonsonant -y- i 1:a person. muyum och muyuz — y infogas så att vokalen i partikeln inte stöter direkt ihop med ändelsens vokal. Samma bindkonsonant du mötte i predikatsändelsen -(y)Im från kapitel 4.
2. Plural -lAr står före mI. I 3:e person plural blir det Yorgunlar mı?, inte Yorgun mu lar?. Plural-suffixet stannar på substantivet eller adjektivet; mI följer hela enheten.

Eftersom mI tar predikatsändelsen är det partikeln — inte huvudordet — som styr fyrvägsharmonin på ändelsen. Yorgun musun? har -sun för att mu slutar på u; Hasta mısın? har -sın för att mı slutar på ı.

Var sätter du mI?

mI placeras efter det ord du faktiskt frågar om. Det är det ordet som blir betonat — som ett mjukt understruket "är det … ?":

Den vanligaste placeringen är sist i meningen, efter predikatet — det är där partikeln både ställer själva ja/nej-frågan och plockar upp predikatsändelsen (Yorgun musun?). Den fokuserade placeringen längre fram i meningen är mer markerad — du använder den när du vill peka ut vilket led som ifrågasätts.

Predikatsnegation med değil

För att neka ett adjektiv- eller substantivprediket använder du ordet değil "inte". Det placeras efter det som nekas — och bär själv predikatsändelsen:

Det turkiska namnet är olumsuzluk sözcüğü ("nekande ord"). Değil är inget suffix — det är ett eget ord — men det fungerar grammatiskt som ett predikat, så det är değil som tar personändelsen.

Två detaljer:

1. değil slutar på i. Det betyder att predikatsändelsen följer främre orundad harmoni — -im, -sin, -iz, -siniz — oavsett vilket adjektiv eller substantiv som föregår. Du säger yorgun değilim (inte değilum) och çocuk değilsin (inte değilsun). Değil styr ändelsen, inte huvudordet.
2. 3:e person sg har ingen ändelse. Liksom i kapitel 4: değil räcker. Hasta değil. — "Han/hon är inte sjuk."

Kombination: fråga + negation

När du frågar något i nekande form kombinerar du değil med mI och predikatsändelsen — i den ordningen:

adjektiv/substantiv + değil + mI + predikatsändelse

Mönstret är konsekvent: predikatsändelsen sitter alltid sist — på mI. Değil står emellan, och eftersom değil slutar på i följer också mI främre orundad harmoni — alltid mi. Det blir lättare än det ser ut: i kombinationen değil + mI är formen alltid değil mi, oavsett vilket adjektiv eller substantiv som står före.

Frågeord

För öppna frågor — alla frågor som inte ska besvaras med ja eller nej — använder turkiskan ett frågeord. Det placeras vanligen där svaret skulle ha stått, och du behöver inte mI:

Du har redan mött kim och ne i kapitel 4. De fyra övriga är nya. Nerede och ne zaman innehåller egentligen kasusändelser som du först möter i kapitel 13 — men som hela ord fungerar de redan nu som färdiga frågeord i fasta uttryck.

Nasıl är extra användbart i fast tal: "Nasılsın?" "Hur mår du?" är ett av de allra vanligaste samtalsöppnande uttrycken i turkiska familjesammanhang. Märk att nasıl tar predikatsändelsen direkt (nasıl + -sın) — precis som vilket adjektiv som helst.

Paradigm — sammanfattning

Frågepartikeln mI

mI + predikatsändelser

değil + predikatsändelser

Kombinerat: değil + mI + predikatsändelse

Det nya ordförrådet i grupper

Frågepartikel och negation: mı/mi/mu/mü, değil.

Frågeord: nerede, ne zaman, nasıl, neden (utöver kim, ne från kapitel 4).

Nya predikativa adjektiv: zengin, fakir, kolay, zor, hazır, boş, dolu, doğru, yanlış.

Övningar

Härnäst: i kapitel 8 möter du adjektiv som attribut — när adjektivet beskriver substantivet direkt (güzel bir kız "en vacker flicka") snarare än står som predikat (kız güzel "flickan är vacker"). Turkiska adjektiv böjs aldrig efter substantivet — ingen genus, ingen plural — vilket gör attributiv användning till en av de få platser där turkiskan är ENKLARE än svenskan.